annahoffre!

Jag kommer att lyckas

 

Jag skriver och skriver, raderar och tar bort. Jag vet precis vad jag vill skriva men samtidigt har jag ingen aning. Fingrarna vill inte dansa över tangentbordet just nu och helt ärligt så har jag ingen lust, förmodligen då det är grått, mörkt och kallt ute. Jag har en så underlig känsla i kroppen. Jag vet vad jag vill bli och vad jag vill med livet yrkesmässigt, men ändå hör jag en röst som säger att jag inte är bra nog, att jag aldrig kommer att klara det och att jag inte ska lägga ner min tid då det finns så många andra som är mycket bättre. Ska jag radera detta? Det känns så dumt att blotta mig och mina känslor såhär. Nej, det får stå. 

När jag befinner mig någonstans där jag känner mig trygg får jag en otroligt stark kraft att tro på mig själv och tycker att jag är världsbäst, men så fort jag är kring andra människor börjar jag att jämföra mig med dem och helt plötsligt är självförtroendet på noll. Jag satte detta problemet på prov igår när jag tog min första balettlektion någonsin. Det första jag gjorde var att jämföra mig själv med de andra men så fort jag kom på mig själv med detta så slutade jag. Jag började koncentrera på mig själv och bara mig. Då gick det bättre. Då jag är helt nybörjare gjorde jag självklart missar då och då men jag bestämde mig för att inte låta det påverka mig negativt och istället se det som lärdomar, för det är ju precis vad det är. Jag fick feedback från danslärarinnan som då lärde mig hur det skulle vara om jag gjorde fel men även berömde mig när det gick bra. Ärligt talat så gick det väldigt bra för att vara första balettlektionen någonsin i hela mitt liv. Tänk vilket självförtroende jag kommer att ha i slutet av terminen och vilka kunskaper jag kommer att ha blivit rik på. Huruvida jag fått kunskaperna genom en felfri termin eller en mänsklig termin som gått bra men med lite missar ibland spelar ingen roll, huvudsaken är målet. Det måste jag lära mig kring andra situationer också.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägget, fingrarna bara skriver och jag tappar nästan kontrollen. Den röda tråden som krävs för en bra text är borta sedan länge men så får det vara. Tanken med inlägget var att skriva varför jag har varit lite frånvarande ifrån bloggen och att jag antagligen kommer att vara det just nu men snart kommer vara back on track igen. Hur det gick med det har ni ju läst nu, alltså inte så bra. Jag var nog bara tvungen att skriva av mig lite. För jag har bestämt mig, jag tänker följa mina drömmar och checka av mina mål. Jag ska bli det jag vill bli. Det kommer att krävas hård träning och stort fokus men det kommer att vara värt det i slutändan. Jag bara vet det. Jag har alldeles för mycket passion för detta att bara slänga bort och rikta in mig på något "säkrare" yrke. Nej, scenen är min.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas